Därför kan älgen hamna på rödlistan

Vart femte år kommer en ny rödlista – en sammanställning över olika arters risk att dö ut i Sverige. Men det är inte bara sällsynta arter som hamnar på listan. Älgen är ett exempel på en art som, trots att den är vanlig, kan komma att rödlistas. Henrik Thurfjell på SLU Artdatabanken förklarar hur det hänger ihop.

Den svenska rödlistan finns för att alla arter ska bedömas på ett enhetligt och objektivt sätt, utan att politik eller intresse för en viss art spelar in.

– Vi människor har en tendens att lägga bevaranderesurser på de arter som vi själva finner mer intressanta. Rödlistan är en fristående bedömning eller, i de fallen där vi har data, en beräkning. Har populationen av en djurart halverats på kort tid, då kommer den att rödlistas, oavsett vad vi tycker om det, förklarar Henrik Thurfjell.

Rödlistan används som underlag för att göra prioriteringar inom naturvården. Och ett bevis på att den fungerar är att rödlistade arter faktiskt inte dör ut så snabbt som förväntat.

– Genom att vi får upp ögonen för att en art är hotad kan vi lägga mer resurser på den och då kan vi ofta fördröja eller häva utdöendet, säger Henrik Thurfjell, som är en av 18 artgruppsansvariga på Artdatabanken.

Samlar in så mycket kunskap som möjligt

För varje artgrupp finns en expertkommitté på fem till sex personer, som jobbar med att samla in underlag inför nästa rödlista. (Nästa rödlista publiceras 2026.) Men långt fler är med och bidrar med data – allt ifrån intresserade privatpersoner till forskare, myndigheter, universitet och skogsbolag.

– Vårt jobb som artgruppsansvariga är att jaga underlag. Det kan till exempel vara att prata med experter, att läsa vetenskapliga publikationer eller att ta hem statistiska underlag som avskjutningsdata för älgen eller älgobservationer, för att samla in så mycket kunskap om en art som möjligt, säger Henrik Thurfjell.

Materialet sammanställs och varje art bedöms utifrån fem kriterier:

• A. En art minskar snabbt, minst 15 % populationsminskning under tio år eller tre generationer.
• B. En art med ett litet utbredningsområde som minskar.
• C. Populationen är liten, 20 000 individer eller färre, och minskar.
• D. Populationen är mycket liten (<2000 individer) eller finns i ett väldigt begränsat område.
• E. Utdöenderisk I siffror (en kvantitativ analys).

– D-kriteriet är nog det som många förknippar med rödlistan, säger Henrik Thurfjell, alltså att en art är väldigt ovanlig. Där har vi till exempel vargen i Sverige, det är en liten population med mindre än 2000 individer, men den minskar inte. Anledningen till att den ändå bedöms som hotad är att slumpfaktorer kan ha stor påverkan på en sådan art.

Omkring 20 000 arter bedöms

Han berättar att totalt bedöms omkring 20 000 arter för rödlistan, men det betyder inte att samtliga är hotade. Arterna klassas i kategorierna livskraftig, nära hotad, sårbar, starkt hotad, akut hotad, nationellt utdöd – och kunskapsbrist.

– Alla hamnar inte i en hotkategori. Mården, till exempel, den har ingen hotbild i Sverige, den är rödlistningsbedömd, men hamnar i kategorin livskraftig.

Och hur var det då med älgen? Jo, eftersom arten antagligen kommer att ha minskat med minst 15 procent under tre generationer kommer den att hamna i kategori A, förklarar Henrik Thurfjell:

– Här räknas inte artens faktiska generationstid, utan hur länge den hade levt om vi inte hade haft jakt, i älgens fall sju år. Alltså tittar vi på om populationen har minskat mer än 15 procent 21 år bakåt i tiden, förväntas minska mer än 15 procent 21 år framåt i tiden eller under ett tidsintervall på 21 år som börjar för ett antal år sedan. Det scenariot som ger den största minskningen avgör vilken hotkategori arten hamnar i.

Text: Monica Forsberg