Skogspolitik i Norden: EU och andra samarbeten

EU har ingen gemensam skogspolitik – däremot kan lagstiftning inom en rad områden påverka både skogen och dess ägare. Men vad är skillnaden för Norge som inte är EU-medlem och hur skiljer sig skogspolitiken inom de nordiska länderna? Vi frågade Ivar Ekanger som arbetar med skogsfrågor inom Nordiska ministerrådet.

Under de senaste åren har miljö och klimat varit högt prioriterade frågor för EU-kommissionen. Man har lagt fram en rad lagförslag som berör skogen, ett exempel är den så kallade avskogningsförordningen som skulle träda i kraft vid årsskiftet, men som nu kan komma att senareläggas.

– Jag tror att miljö- och klimatfrågor och därmed också skogen kommer att vara fortsatt högt upp på agendan för EU. Skogen och de skogliga produkterna kommer att vara extremt viktiga i arbetet med att minska klimatförändringar. Men det är komplext och eftersom det handlar om både ekonomi och natur så står olika värden mot varandra.

Det säger norrmannen Ivar Ekanger som har arbetat med skogsfrågor inom politiken i närmare 40 år. Han jobbar idag inom Nordiska ministerrådet och är bland annat ledamot i SNS (Samnordisk skogsforskning) och i en nordisk kommitté för skogsbruk.

– De nordiska länderna träffas minst en gång per år och utbyter erfarenheter. Vi känner varandra väl och har ett bra samarbete där man kan få råd och insikt i hur ett annat land löst en viss skogsfråga. Vi arbetar tillsammans och hittar oftast konsensus.

Gemensam skogspolitik hade varit fördel

Ivar Ekanger kan med sitt utifrånperspektiv ibland tänka att det hade varit en fördel om EU hade en gemensam skogspolitik.

– Jag tror att man då skulle kunna få en större helhetssyn och en mer samlad kunskap. Nu är det mer splittrat och om skogsägare ändå kommer beröras av nya lagförslag framåt så tror jag att det hade kunnat vara tydligare och mer effektivt med en gemensam skogspolitik.

Vad blir skillnaden för Norge på skogsområdet
då ni inte är med i EU?

– Jag kan inte peka på några direkta skillnader. Även om vi inte är med i EU så är vi ansluta till EES-avtalet och därför gäller en stor del av EU:s lagar även i Norge. EU är vår viktigaste handelspartner – och sedan vi anslöt till handelsavtalet 1994 har vi ökat virkesexporten.

I vilken utsträckning norska skogsägare kommer att påverkas av kommande EU-krav, så som avskogningsförordningen, är för tidigt att säga, säger Ivar Ekanger och fortsätter:

– Vi har också haft en stor debatt om kalhyggen i Norge. En stor del av virket som exporteras från Norge till EU kommer från kalhyggen och när det för några år sedan fanns planer på ett EU-förbud mot dessa blev det en stor debatt. Det har lett till att det idag vuxit fram ett skogsägande där många vill lära nytt och använda alternativa skötselmetoder i skogen.

Hur skiljer sig skogspolitiken i de nordiska länderna?

– Mycket är likt och vi delar många erfarenheter. Men man kan också se skillnader beroende på hur mycket skogen betyder för ett land. När det gäller Sverige och Finland, som är skogsrika länder, upplever jag att man lever av skogen snarare än att debattera den.

– Det finns också olikheter i synen på nya trädslag mellan de nordiska länderna. Dessutom arbetar Finland på ett lite annorlunda sätt än de övriga länderna. Där finns Skogscentralen som hör till jord- och skogsministeriet och som har till uppgift att främja ett hållbart skogsbruk. I Finland arbetar myndigheten, skogsägarna och andra aktörer tillsammans i större utsträckning.

Ivar Ekanger är en av medförfattarna till boken ”Det nordiska skogsbruket: utmaningar i en framtid präglad av mer extremväder” – och menar att samverkan mellan de nordiska länderna blir allt viktigare för att möta framtida utmaningar. För att kunna arbeta mer effektivt med frågorna behöver olika yrkesroller, allt från meteorologer till räddningstjänst, från olika nordiska länder få diskutera tillsammans och ta del av ny forskning på området.

– Att samverkan är viktigt blev särskilt tydligt under den varma sommaren 2018 då många bränder härjade i de nordiska skogarna. Det var en situation där vi behövde arbeta över gränserna. Vid en brand i Norge krävdes det exempelvis en stor insats och tack vare samarbete över gränserna kunde man få dit 24 helikoptrar med kort varsel.