Bättre hänsyn i skogen med AI?

Miljö- och kulturhänsyn är en självklar del i dagens skogsbruk. Men att identifiera de områden där hänsyn behövs kan vara både tidskrävande och svårt. Vi frågade Maria Nordström, digitaliseringsledare på Skogforsk, hur AI kan bli ett verktyg för bättre hänsyn i skogen.

På Skogforsk, liksom på många håll i skogsbranschen, pågår ett intensivt arbete för effektivisering med hjälp av AI.

– Väldigt många ser potentialen och det är mycket på gång på universitet, forskningsinstitut och hos olika IT-tjänsteleverantörer. Men, jag tror att det är en bit kvar innan vi kan nyttja tekniken fullt ut i praktiken, säger Maria Nordström.

Att inventera skogen och identifiera områden där det finns stora natur- eller kulturvärden kräver resurser. Förhoppningen är att skogsägare i framtiden ska kunna spara både tid och pengar genom att ta hjälp av AI när det är dags att planera för en röjning, gallring eller slutavverkning.

AI-modellerna tolkar fjärranalysdata

Idag pågår en rad försök med att låta AI-modeller tolka fjärranalysdata för att hitta platser med höga naturvärden som kräver särskild hänsyn. Men Maria Nordström betonar att den nya tekniken inte helt kommer kunna ersätta inventering i fält, det handlar snarare om att välja ut vilka områden det är värt att åka ut till och verifiera på plats.

– När det gäller biodiversitet och hänsyn är det många parametrar som spelar in – hur marken och vegetationen ser ut, om det finns tillgång till död ved i området eller vad det finns för brandhistorik. Och du kan aldrig se förekomsten av enskilda arter med fjärranalys, utan bara försöka identifiera habitat där sannolikheten är stor att hitta dem.

Nationell laserskanning ger tillgång till detaljerade data om trädskikt och mark, vilket öppnar upp för en effektivare planering av skogsbrukets naturhänsyn. Ett pågående projekt på Skogforsk, som finansieras av Skogssällskapet, undersöker hur högupplösta laserdata kan användas för att optimera utformningen av kantzoner mot vatten.

– Med AI:s hjälp kan det bli möjligt att avgränsa kantzonerna digitalt utifrån skogens sammansättning och topografi, säger Maria Nordström.

Bättre möjligheter att hitta olikåldrig skog

Ett annat användningsområde för data från olika typer av skanning är att identifiera olikåldrig skog som gynnar biodiversiteten.

– Till skillnad från flygbilder, så ger laserskanningen en tredimensionell bild av skogen. Det gör det möjligt att analysera skogens olika skikt i höjdled och skillnader i täthet över ett område. Nu när vi har flera omgångar av den nationella skanningen så kan vi också analysera tillväxten i olika områden och på så sätt identifiera gammal skog, säger Maria Nordström.

Förra året fick Skogsstyrelsens arbete med att identifiera kolbottnar och fångstgropar med hjälp av AI stor uppmärksamhet. Just forn- och kulturlämningar är ofta svåra att upptäcka i terrängen och där spelar laserdata en viktig roll. I ett nytt projekt undersöker Skogforsk möjligheten att hitta husgrunder med samma teknik.

– En stor utmaning när det gäller all AI-modellering är att det krävs stora mängder data för att lära modellen vad den ska leta efter. Kolbottnar och fångstgropar är ganska tacksamma objekt, eftersom de har tydliga former som du kan träna en modell på. För att tekniken ska vara till hjälp måste den hitta tillräckligt många objekt, men samtidigt inte ge för många falska träffar, säger Maria Nordström.

Stöd för beslut – inte en absolut sanning

Att kunna identifiera strukturer, och på förhand få en bild av hur det ser ut i skogen och var hänsynsåtgärder behövs, kan i framtiden bli ett viktigt hjälpmedel för skogsägare. Men den nya tekniken för också utmaningar med sig.

– De här verktygen kommer ge oss bättre underlag, som gör att vi kan inventera smartare. Men, det finns en ansvarsfråga också: om vi över tid litar mer och mer på datadrivna modeller, vems är då ansvaret om det skulle bli fel? Jag tror att man ska betrakta tekniken som ett stöd för beslut och inte som en absolut sanning. Vi kommer säkert kunna ha stor hjälp av den, men den löser inte alla våra problem, avslutar Maria Nordström.

Text: Monica Forsberg